“Världens mest kända rättegång mot rebellen Jesus, klädd i en trehundrafemtioårig musikalisk klädedräkt signerad Bach, skildrades som gripande operaföreställning med solister, kör och orkester inför stor publik i Rättviks kyrka i söndags. […] Initiativtagare till detta är kyrkomusikern i Rättvik Roland Östblom som knutit sångaren, Johan Christensson i egenskap av evangelist, d.v.s. berättaren som för handlingen framåt i dramat, tillika regissör som i bästa Ingmar Bergmananda fick de medverkande att agera sceniskt. […] Regin bestod av sparsmakade sceniska mönster men ändå fullödigt utnyttjande av kyrkorummets möjligheter med spelplats i koret för Svenska Barockorkestern, scengolv på främre bänkraderna för de agerande”.”

Anders Lindström, Falukuriren

“Här hamnar till och med Bellman själv i skuggan av tenoren Johan Christenssons Gustaf III med sin skorrande franska brytning och ansiktsutryck som tajmas exakt med musiken. Jag vet inte hur han gör med sin näsa, men den snörper och vässas på ett sätt som är kongenialt med en uppblåsthet som här slutligen punkteras med skottet på maskeradbalen.”

Sara Norling, Dagens Nyheter

“När Johan Christensson framförde sitt första recitativ i inledningen, Comfort ye, my people, så var det inte ett neutralt sångframförande utan framträdde som ett angeläget budskap till lyssnarna.”

Reidar Sunnerstam, Norrköpings tidning

“Den verklige specialisten och framförandets stora utropstecken var emellertid tenoren Johan Christensson. En slank, modig och fri barocksöst som genomgående var njutbar och som gjorde arian Frohe Hirten, eilt, ach eilet till en hisnande uppvisning.”

Jens Runnberg, Falukuriren

“Höhepunkt der Inszenierung: die Chaconne am Ende des zweiten Akts Hier nimmt Alden Bezug auf die zentrale Rolle des Tanzes in der Tragédie en musique: alle Figuren erstarren nach der Hochzeitsankündigung des Königs, nur Phaëton führt einen virtuosen Tanz vor, bei dem er nacheinander Freund und Feind verhöhnt. Christensson spielt das hinreißend - überhaupt wird so die musikalisch nicht gerade überreich bedachte Titelrolle szenisch zur zentralen des Stücks”

Capriccio-kulturforum.de

“Denna den första av Bachs oratoriepassioner är ojämförligt den mest dramatiskt förtätade, och Johan Christenssons Evangelist gestaltar dramat målande, med storögd skräck och sorg.”

Sofia Nyblom, Svenska Dagbladet

“Årets Tenor, Johan Christensson, var kansje den hyggeligste overraskelsen. Han hade en sjelden innlevelse i resitativene, det vil si de stedene hvor deler av evangeliet fortelles. I mange versjoner klarer ikke solisterne å legge vekt på historiefortellingen og det dramaturgiske ved juleoratoriet. Men det var alltså ikke tilfelle i går. Alle solistene delte hans åpenbare engasjement for musikken , og tidvis smilte de bredt, og så oppriktig lykkelige ut over å stå framme på podiet.”

K. M. Möllerop, Adresseavisen

“Im Benedictus führte Johan Christensson seine Tenorstimme exzellent. Das Ohr wartete schon jedes Mal auf die mühelos gesungenen exponierten Töne, um sich an ihnen zu erfreuen.”

Dr. Joachim Reisaus, Lepzig Almnach